Tisdagen den 18 juni 2024

Publicerad 2024-06-09

Årets första resa


Östergötlands Vallongilles vårresa gick i år till det mycket intressanta Forsviks Bruk.
Vägen dit var underbart vacker i det ljusgröna vårskimret och Vätterns glittrande vågor.
När vi anlände till Forsvik fick vi kaffe och smörgås i det gemytliga Kafé Ada.
Byggnaden hade tidigare inhyst mjölnaren och hans familj.
Efter förmiddagskaffet samlades vi vid "träsliperiet" där numera även receptionen finns.
Här möttes vi av vår guide Hans Hellman, från Kulturförvaltningen.
Han hade själv arbetat många år på Forsviks Bruk och berättade mycket inlevelsefullt om arbetet där.
 
Orsaken till att Forsvik uppstod just här är kraften i vattenfallet som uppstår då sjön Viken rinner ut i Bottensjön och Vättern.
Cecilia Jonsdotter Roos donerade gården Forsvik till Vadstena kloster.
När klostret tar över i början av 1400-talet fanns här redan en mjölkvarn på gården.
En ny mjölkvarn, en sågkvarn och en hammarsmedja byggs. På gården Forsvik sågas bräder till klosterbygget i Vadstena.
Vid 1600-talets slut inleds järnbrukstiden. Bruksherren Anton von Boij får kungligt privilegium för att anlägga ett 
stångjärnsverk med två hamrar och fyra härdar i Forsvik.
Så småningom ingår totalt över ett dussintal masugnar och hamrar i Tiveden.
Stångjärnsepoken sträcker sig fram till 1850-talet då dess betydelse kraftigt minskar och många järnbruk står inför 
nedläggningshot.
På 1850-talet tar Carl Wilhelm Palmear över gården Forsvik och anlägger gjuteri, mekanisk verkstad, ett träsliperi 
och så småningom också även en ångsåg.
Stångjärnstillverkningen upphör 1869 och då ombildas bruket till aktiebolag.
De tidigaste produkterna utgjordes av lantbruksmaskiner. De följdes av pumpar, ventiler, rör, brandposter, motorer, 
trämassemaskiner och gjutgods av olika slag.
Forsviks Bruk startar 1871 ett eget träsliperi och tillverkar trämassa enligt ett nytt patent.
Till träsliperiet byggs 1876 en varmluftsugn (kalorifer) för att torka pappersmassan. Den är idag landets enda bevarade kalorifer.
På 1930-talet finns här också ett skeppsvarv.
Sågen och jordbruket skiljs från bruket 1932. Träsliperiet läggs ner 1940 och kvarnen 1961.
Gjuteriet och den mekaniska verkstaden läggs ner 1977 och sågen, AB Forsviks Skogar, läggs ner så sent som 1999.
I dag är Forsvik ett levande industrimuséum efter att ett restaureringsarbete pågått sedan början av 1980-talet.
Byggnadernas yttre och inre har rustats och en utställning om industrin i Forsvik  har satts upp i början av 1990-talet.
Visningar i kvarnen och smedjorna samt guidningar har anordnats.
Vi avslutade vårt besök i Forsvik med att titta på utställningen som fanns i det gamla träsliperiet.
 
Sedan klev vi åter på bussen och åkte mot Karlsborg. Vi hade bokat lunch på "Bistro Rödesund". 
Vi åt goda Wallenbergare med potatispuré och diverse tillbehör.
Därefter for vi utmed Vätterns strand upp mot Karlsborgs Fästning.
Fästningen är belägen på Vanäs udde och är en av Sveriges största och bäst bevarade fästningar.
Det planerades att den skulle ha rollen som Sveriges reservhuvudstad där kungahus, regering och riksdag 
skulle kunna dra sig tillbaka i händelse av krig. Här skulle även guldreserven förvaras.
Fästningen började byggas 1819 och man planerade att det skulle ta 10 år men det tog 90 år.
Då var fästningen redan omodern.
Vi gjorde ett besök i fästningskyrkan som skulle kunna fungera som plenisal för regeringen i krigstid. 
I taket i kyrkan hänger den berömda bajonettkronan som består av 276 bajonetter och väger 500 kilo.
Utanför kyrkan upptäckte vi även några kanoner som var tillverkade i Finspång.
 
När vi beundrat fästningskyrkan och kanonerna var det dags att vända åter mot hembygden.
Vi var alla upprymda efter en mycket spännande och lärorik tur.
 
 
                                         Skrivet av Karin Fors
 
Vår Guide Hans Hellman
 
Rundvandring i Forsviks bruk.
 
 
Råoljemotor
 
 
Lastbil från bruket
 
 
Bajonettkronan i Karlsborgs kyrka.
 
Foto Guy Gustafsson